Bara meningslöst babbel.
För att uppdatera mitt senaste inlägg lite, att inte flörta är ganska awesome och jag tycker att det går väldigt bra.
Jag brukar inte stöta på folk hela tiden, men det är min inställning som känns bra.
Jag bryr mig liksom inte.
När jag ska skriva drar jag alltid upp min persiensak så att jag ser stan, det är nästan enda gången som den faktiskt är uppdragen..
Jag lyssnar alltid på musik också, helst någonting som är lite deppigt, men ändå inte så att man blir ledsen av det. Inte för att det känns som att jag skulle kunna bli ledsen just nu.
Men ändå.
Imorgon är det hagafest.. Jag ska dit, även fast jag hade pisstråkigt förra gången.
Det berodde väl mycket på hur mitt liv såg ut just då.. Wow, Johanna, osv.
Nu när jag tänker tillbaka var jag fan deprimerad.
Det kanske låter som att jag klagar på Johanna nu men så är det verkligen inte, hon är en underbar person och jag hoppas att hon får det bra.
Men allt det där, det är nog inte för mig.
Det är nog meningen att jag ska vara singel, iallafall tills jag träffar den rätta. Sen kan man ju alltid leta, man kan ju inte veta direkt om det är just den rätta, men man behöver ju inte gå in för seriöst om man är osäker.
Jag trivs nog ganska bra med att vara ensam, det är jag mot världen så att säga.
Misstolka inte, jag har skrivit förr att jag älskar nya människor och det gör jag fortfarande.
(För övrigt har jag kommit fram till att jag väldigt ofta gör bort mig när jag presenterar mig för folk men det gör inget, det är en del av min chaaaarm).
Jag älskar mina vänner, men jag trivs själv.
Puss.
Jag lägger det där på hyllan, så att säga.
Ett tag nu har mitt liv gått ut på 1 enda sak, att hitta någon ny.
Nu är det slut med det, för jag har kommit på en väldigt smart grej, för att jag är väldigt smart.
Eftersom att kvinnor är roten till allt ont och för att jag inte vill förstöra det här underbart bra humöret som jag har varit på i ett par veckor har jag bestämt mig..
Jag ska sluta flörta.
Jag tror inte att jag stöter på tjejer mer än någon annan kille. Men jag har kommit fram till att när jag stöter på tjejer och gör bort mig när jag blir dissad. Så blir jag på riktigt deppigt humör och eftersom att jag inte vill förstöra denna underbara lycka så tänker jag sluta stöta på tjejer helt enkelt.
Att göra bort sig är det värsta som finns och bör undvikas.
För övrigt är ju tjejer ganska hemska.
När jag har hittat en tjej som jag kan fråga om hon är arg utan att hon blir ännu argare, då har jag hittat kvinnan jag tänker gifta mig med.
Varför gör tjejer så egentligen? Ligger det i generna eller är det bara för att göra livet surt för killar?
Om du har svaret på det så berätta gärna det för mig.
Det är bara en fråga
Om du inte är sur så ska du ju inte bli det bara för att jag frågar och om du faktiskt är det kan du väl säga varför istället för att bli ännu mer förbannad över att jag inte vet anledningen.
Ae let´s face it, Tjejer suger.
Puss.
Respekt.
Även fast jag är sjukt asglad på livet just nu tänker jag klaga lite.
Folk som inte har respekt..=TRATTJÄVLAR.
Jag HATAR folk som inte har respekt och en sak som enligt mig visar på att man har respekt är att man inte skriker, för det första är det jävligt omoget och för det andra är det förbannat jävla störande.
Nu när jag skrev det där om att det är omoget att skrika kom jag på en annan sak..
"Tjejer är mognare än killar. Det är ju faktiskt statistiskt bevisat att tjejer mognar fortare än killar och det måste ju betyda att alla killar är dumma i huvudet.".. Vilka tjejer är det dom pratar om då om jag får fråga?
No offence mot er flickor, men ingen av de tjejer jag känner i min ålder är mognare än mig, jag säger verkligen inte att jag är mognare än dom.. eller ah okej, jag kanske är mognare än hälften.
Och nej jenny, du är inte i min ålder, du är ett år äldre än vad jag är.
Jag stör mig nått så in åt helvete på detta jävla tjat om att killar är så omogna, ALLA killar är inte omogna, det är en fråga som handlar om vad man är för person, inte om vilket kön man har.
Jag kan nästan sätta min näsa på att det är ett gäng feminister i fyrtioårskris som sitter och hittar på massa jävla skit bara för att de vill att män ska framstå som ett gäng idioter.
Respekt var det ja..
Man ska kunna ta konstruktiv kritik utan att tjura, man ska inte kalla främmande människor bitch och man ska (Detta är den viktigaste punkten, därav den understrukna och tjocka texten) inte prata och framförallt inte skrika när någon annan har ordet.
Att prata är svårt, att hålla käft är lätt.
Väx upp förhelvete.
Puss.
Ganska positivt i allafall.
Idag bryr jag mig inte
Idag behöver jag inte vara speciell
Idag behöver jag bara vara, Joakim.
Idag har jag skrivit en dikt som visat hur glad jag är.
LAURING.
Dikter är för deprimerade människor och jag har bara skrivit 3 dikter i hela mitt liv.
1 om ost
1 om hur mycket Vickan tycker om mig
Och 1 om något som jag inte tänker berätta.
Dikter är lite för djupa för mig, dem är inte "Så, himla, fiiiiiiiiint!!".
För mig är dikter bara irriterande.
Men idag är faktiskt en bra dag.
Eller ah, det är inget speciellt med just idag. Det speciella är nuet. Kalla det den här veckan, den här månaden eller vad du vill, men just nu är det bra.
Jag är glad, jag är avslappnad och Birgitta skulle kalla det "flow", för hon är hipp.
Jag har liksom hittat mig själv, om det så tar slut i morgon kan jag ju alltid vänta och hoppas på att det kommer tillbaka.
Den där jävla väntan asså..
Puss.
Vänta.
När man är liten väntar man på att få börja dagis
När man börjar dagis väntar man på att få börja skolan
När man har börjat skolan väntar man på att gå få gå ut skolan
När man går i mellanstadiet väntar man på att få gå i högstadiet
När man går i högstadiet väntar man på att få gå på gymnasiet
När man går i gymnasiet väntar man på att få sluta skolan helt
Under hela den här tiden väntar man även på att dagarna ska ta slut och på att helgerna ska komma.
Allt är bara värdelös väntan, men vad väntar vi på?
Väntar vi bara på att allt ska ta slut?
Hur vet jag att en viss sak jag gör inte är värdelös väntan? Jag kan ju nästan garantera att allt jag gör i skolan är helt värdelöst, jag gör det bara för jag väntar på att bli äldre så jag kan börja jobba.
Sen när jag har börjat jobba kommer jag vänta på helger, under helgerna kommer jag vänta på att få börja igen.
Meningen med livet, det skulle jag vilja veta.
Just nu känns livet bara som värdelös väntan.
Värdelös väntan på att jag ska bli äldre, hitta kärlek, skaffa barn, bli gammal och till sist dö.
Deppigt inlägg? Jo kanske, men jag försöker inte säga att det inte är värt att leva, för vem vet.. Min mening med livet kanske är att rädda somalia från en invasion av frankrike så ah, det är ju värt att vänta och se.
Men att inte veta gör mig galen.
Jag hatar inte den värdelösa väntan
Jag hatar att inte veta vad jag väntar på.
