Om jag dog..??
Hej hej hej, tillbaka igen, jag uppdaterar inte så ofta som jag kanske borde göra men de gööööör inget..
Jag sitter här lite halvt jättesjuk. Och så förut slog det mig, vilka skulle bry sig om jag hamnade på sjukan egentligen?
Jag har ju egentligen inte en aning om vilka som skulle komma och hälsa på, om någon ens skulle göra det. Eller om de skulle gå så långt att jag dog, vilka skulle bry sig? En helt vanlig kille som jag, lite smådryg.. kanske jävligt irriterande from time to time, hur många skulle bry sig =s? Och hur många skulle kanske låtsats bry sig? Varför skulle dom göra de? Inte vet jag men de finns väl några som skulle det..
Jag vet inte ens om dom som jag räknar som mina bästa vänner skulle bry sig, för dom kanske inte räknar mig som en av deras =s.. Det här är ju bara tomma funderingar som ni kanske märker, men tänk dig själv, tänk om inte en jävel bryr sig, tänk om dina föräldrar tänker "En mindre mun i familjen, sparar lite pengar på de så wtf.. " Och tänk om mina vänner skulle tänka "fan va skönt då slipper vi honom". Ae fan va illa asså. Känner mig lite emo just nu, de kanske är febern som skriver men ändå.. Men min gamla klass till exempel, nu finns det ju vissa i min gamla klass som inte tyckte om mig men dom som tyckte om mig lite i allafall, dom jag umgicks mest med alltså, skulle dom bry sig om jag dog? Dom jag syftar mest på är nog Bengan, kakish, ippe, furis och lintan, varför lintan vet jag inte eftersom vi inte umgicks så jättemycket men ändå.. Skulle han bry sig om jag dog?
Jag är ju inte så extremt jättesjuk så jag tror inte jag kommer hamna på sjukan, men vilka skulle hälsa på om jag gjorde det? Jag har aldrig legat på sjukan sen jag föddes så jag vet inte hur det är, men skulle det vara värt att hamna där för att se om någon skulle bry sig? Jag har tänkt ganska mycket på det faktiskt.. Men det skulle ju vara intressant att se!
Som jag skrev i "Döden..??" så är jag inte speciellt rädd för att dö, men det jag är rädd för är att om ingen skulle bry sig.
Och en liten PS sådär. Om jag dör av lungproblem så ska jag hänga han som gjorde de små pinnarna. DS
Tack för mig.
Jag sitter här lite halvt jättesjuk. Och så förut slog det mig, vilka skulle bry sig om jag hamnade på sjukan egentligen?
Jag har ju egentligen inte en aning om vilka som skulle komma och hälsa på, om någon ens skulle göra det. Eller om de skulle gå så långt att jag dog, vilka skulle bry sig? En helt vanlig kille som jag, lite smådryg.. kanske jävligt irriterande from time to time, hur många skulle bry sig =s? Och hur många skulle kanske låtsats bry sig? Varför skulle dom göra de? Inte vet jag men de finns väl några som skulle det..
Jag vet inte ens om dom som jag räknar som mina bästa vänner skulle bry sig, för dom kanske inte räknar mig som en av deras =s.. Det här är ju bara tomma funderingar som ni kanske märker, men tänk dig själv, tänk om inte en jävel bryr sig, tänk om dina föräldrar tänker "En mindre mun i familjen, sparar lite pengar på de så wtf.. " Och tänk om mina vänner skulle tänka "fan va skönt då slipper vi honom". Ae fan va illa asså. Känner mig lite emo just nu, de kanske är febern som skriver men ändå.. Men min gamla klass till exempel, nu finns det ju vissa i min gamla klass som inte tyckte om mig men dom som tyckte om mig lite i allafall, dom jag umgicks mest med alltså, skulle dom bry sig om jag dog? Dom jag syftar mest på är nog Bengan, kakish, ippe, furis och lintan, varför lintan vet jag inte eftersom vi inte umgicks så jättemycket men ändå.. Skulle han bry sig om jag dog?
Jag är ju inte så extremt jättesjuk så jag tror inte jag kommer hamna på sjukan, men vilka skulle hälsa på om jag gjorde det? Jag har aldrig legat på sjukan sen jag föddes så jag vet inte hur det är, men skulle det vara värt att hamna där för att se om någon skulle bry sig? Jag har tänkt ganska mycket på det faktiskt.. Men det skulle ju vara intressant att se!
Som jag skrev i "Döden..??" så är jag inte speciellt rädd för att dö, men det jag är rädd för är att om ingen skulle bry sig.
Och en liten PS sådär. Om jag dör av lungproblem så ska jag hänga han som gjorde de små pinnarna. DS
Tack för mig.
MhhhhM..??
Tjafan, det har ju inte blivit så mycket uppdaterat nu på senaste tiden men jag har spelat massa så jag har inte haft tid att tänka på nått.. Men nu har ju skolan börjat o grejjer, ny klass, känner 1 person .. gr8.
Jag har kommit tillbaka till det där med att jag tror folk inte gillar mig, varför, inte en aning. Fan har jag gått och blivit dum i huvudet eller ?! Kanske har jag det, men ärligt talat, som Felicia tex, tycker hon att jag uppskattar henne tillräkligt? Hon finns alltid där osv, jag har aldrig några riktiga problem. Men om jag skulle ha de skulle hon alltid finnas där för mig, men hur känns de för henne? Ser hon hur mycket jag uppskattar det? Fan om hon inte gör det asså =/. För det är sjukt vad jag tycker hon är bra asså, våra föräldrar är ju lite sådär små puckade o tror att vi ska bli ett par men det kommer itne hända. Hon är verkligen en riktig vän, en sån där som jag kan skämta med precis som om hon skulle va melin eller bengan, nu är hon ju lite ömtåligare men ändå.. Men ändå, poängen är att hon verkligen är störtskön samtidigt som man kan prata med henne.. Och som sagt är jag rädd för att hon kanske inte tror att jag uppskattar henne så mycket som jag facktiskt gör. Jag brukar inte ringa om hon inte säger att jag ska de, jag frågar aldrig om hon vill hitta på något osv. Men jag vill ändå att hon ska veta att de gånger hon ber mig följa med på grejjer eller ringer på kvällarna, jag blir verkligen skitglad..
Tror alla jag känner att jag inte uppskattar dom? Och jag har redan träffat 2 som jag tror itne tycker om mig i nya klassen.. Visst man kan ju inte vara omtyckt av alla och dom känner mig inte, men ändå, det känns ju >.<. Och jag har blivit så jävla tyst! Det är fan sjukt vad tyst jag har blivit, så fort jag säger något blir det bara fel! Men sånt som jag brukar kunna säga till folk irl går inte längre, vafan? Jag har fan aldrig varit blyg, eller ah kanske i 6an men det var ju längesen! Ae tamigfan Joppe skärpning! Jag kan ju fan inte springa runt som ett emo i 3 år! Men ändå, jag är inte nervös för att prata med alla, men jag har ju inget att säga! Till skillnad från båda de 2 som jag tror inte gillar mig, hur fan gör de asså?! Aja.. Pappa tror de bara kommer vara i början nu så jag får väl hoppas. Men jag kan ju inte gå runt och fråga om vad folk ska göra i kväll bara för att ha något att prata om..
Det kanske är så att jag verkar sur när jag är i skolan nu, men för de som tror de är det bara så att jag blir lite deprimerad just över att jag inte kommer på något att säga.. Inget riktigt problem det här egentligen men ändå, jag har mat i kylen och en data på rummet, något måste jag ju få gnälla på.
Tack för mig
Jag har kommit tillbaka till det där med att jag tror folk inte gillar mig, varför, inte en aning. Fan har jag gått och blivit dum i huvudet eller ?! Kanske har jag det, men ärligt talat, som Felicia tex, tycker hon att jag uppskattar henne tillräkligt? Hon finns alltid där osv, jag har aldrig några riktiga problem. Men om jag skulle ha de skulle hon alltid finnas där för mig, men hur känns de för henne? Ser hon hur mycket jag uppskattar det? Fan om hon inte gör det asså =/. För det är sjukt vad jag tycker hon är bra asså, våra föräldrar är ju lite sådär små puckade o tror att vi ska bli ett par men det kommer itne hända. Hon är verkligen en riktig vän, en sån där som jag kan skämta med precis som om hon skulle va melin eller bengan, nu är hon ju lite ömtåligare men ändå.. Men ändå, poängen är att hon verkligen är störtskön samtidigt som man kan prata med henne.. Och som sagt är jag rädd för att hon kanske inte tror att jag uppskattar henne så mycket som jag facktiskt gör. Jag brukar inte ringa om hon inte säger att jag ska de, jag frågar aldrig om hon vill hitta på något osv. Men jag vill ändå att hon ska veta att de gånger hon ber mig följa med på grejjer eller ringer på kvällarna, jag blir verkligen skitglad..
Tror alla jag känner att jag inte uppskattar dom? Och jag har redan träffat 2 som jag tror itne tycker om mig i nya klassen.. Visst man kan ju inte vara omtyckt av alla och dom känner mig inte, men ändå, det känns ju >.<. Och jag har blivit så jävla tyst! Det är fan sjukt vad tyst jag har blivit, så fort jag säger något blir det bara fel! Men sånt som jag brukar kunna säga till folk irl går inte längre, vafan? Jag har fan aldrig varit blyg, eller ah kanske i 6an men det var ju längesen! Ae tamigfan Joppe skärpning! Jag kan ju fan inte springa runt som ett emo i 3 år! Men ändå, jag är inte nervös för att prata med alla, men jag har ju inget att säga! Till skillnad från båda de 2 som jag tror inte gillar mig, hur fan gör de asså?! Aja.. Pappa tror de bara kommer vara i början nu så jag får väl hoppas. Men jag kan ju inte gå runt och fråga om vad folk ska göra i kväll bara för att ha något att prata om..
Det kanske är så att jag verkar sur när jag är i skolan nu, men för de som tror de är det bara så att jag blir lite deprimerad just över att jag inte kommer på något att säga.. Inget riktigt problem det här egentligen men ändå, jag har mat i kylen och en data på rummet, något måste jag ju få gnälla på.
Tack för mig
Fördomar.. ??
Förlåt att jag inte har uppdaterat på ett tag men jag har haft ganska fullt upp på sista tiden så jag har inte kommit på något att skriva om..
I allafall, fördomar, fördomar, fördomar och fördomar, hej på dig säger jag då!
Är det okej med fördomar? Jovars det tycker jag nog nästan att det är, MEN, det finns personer som tar det till en viss gräns och hoppar över gränsen med lite sisådär 100% för mycket, vilka pratar jag om då? Jo det kan ni nog gissa er till! (För de lite sämre så är det nazister, rasister, feminister, och homofober jag pratar om). Men hur kul skulle det vara i längden om alla var jätteglada på varandra? Ine kul alls skulle jag säga, att springa runt som en solstråle och le mot världen är nog inte kul, för du kan ge dig fan på att världen inte kommer le tillbaka när kokainruset är över. Men man kan ju alltid sitta och hoppas på att en dag vaknar man upp och hela världen är perfekt, men det kommer inte hända förens resten av världen har hamnat i koma eller flyttat till månen. Nu som vanligt bytte jag samtalsämne men who gives a flying fuck, inte jag i allafall.
Tillbaka till fördoms ämnet, jag tycker det är helt okej med fördomar om man håller dom inom en viss gräns, när man börjar skjuta brevbärare för dom är emot träd vet man att man har gått för långt. (Poängen var alltså att de inte är emot träd, de bara delar ut papper som är gjort av träd). Men som min kära vän Bengan sa och jag citerar, "Det är ju så lätt, jag behöver inte känna någon för att veta hur den är!", sant till viss del men som sagt, inom vissa ramar. Och det blir ju så mycket lättare att lära känna personer om man redan vet hur dom är! Man vet det inte än, men man tror att man vet de, vilket gör det hela så mycket enklare.
Egentligen kan man ju ha fördomar om vem som helst så det är ju ingen som går helt säker, det är inte menat att alla människor ska älska varandra och så är det med det! För om alla skulle älska varandra skulle inte äkta kärlek sticka ut ur mängden, om jag får en flickvän tillexempel (Förlåt att jag får er att låta som objekt men jaja who cares), så tar inte jag henne för att jag älskar henne som min familj, jag tar henne för jag älskar henne som min familj, fast hon är utanför den. Om ni har frågor runt de där äre bara fråga, försökte förklara så gott de gick men ah, vem vet när man lyckas liksom.
Jag är ganska bra på att hålla mig ifrån ett ämne som jag har bestämt mig för att skriva om men de hör väl ihop litegrann, men tillbaka till det där med att gå över gränsen. Asså visst man behöver klaga på folk, det är så vi är skapta, men att försöka utrota en hel ras för vad dom tror på, det är sjukt! Och att det finns personer som fortfarande tycker att judar ska dö! Skjut rökarna i stället, dom är många fler! Och ja, en fördom jag har är om rökare, och jag tycker dom har fel i huvudet, men vad ska man göra liksom. Men! Det jag försöker säga här är bara att de borde ge sig på de som inte redan har blivit anklagade för något, är det Alis fel att han är jude? Så fan heller de är, men är det Jacobs fel att han röker? JA DET KAN DU GE DIG FAN PÅ! Men stackars Jacob föll för grupptrycket, bu hu, nä de gjorde han fan inte.
Jag har ju självklart 100000000000 fördomar om andra personer också, men rökare är värst så det hela min text försöker säga är, om ni måste skjuta, låt judarna vara och skjut rökare i stället. Tack för mig.
I allafall, fördomar, fördomar, fördomar och fördomar, hej på dig säger jag då!
Är det okej med fördomar? Jovars det tycker jag nog nästan att det är, MEN, det finns personer som tar det till en viss gräns och hoppar över gränsen med lite sisådär 100% för mycket, vilka pratar jag om då? Jo det kan ni nog gissa er till! (För de lite sämre så är det nazister, rasister, feminister, och homofober jag pratar om). Men hur kul skulle det vara i längden om alla var jätteglada på varandra? Ine kul alls skulle jag säga, att springa runt som en solstråle och le mot världen är nog inte kul, för du kan ge dig fan på att världen inte kommer le tillbaka när kokainruset är över. Men man kan ju alltid sitta och hoppas på att en dag vaknar man upp och hela världen är perfekt, men det kommer inte hända förens resten av världen har hamnat i koma eller flyttat till månen. Nu som vanligt bytte jag samtalsämne men who gives a flying fuck, inte jag i allafall.
Tillbaka till fördoms ämnet, jag tycker det är helt okej med fördomar om man håller dom inom en viss gräns, när man börjar skjuta brevbärare för dom är emot träd vet man att man har gått för långt. (Poängen var alltså att de inte är emot träd, de bara delar ut papper som är gjort av träd). Men som min kära vän Bengan sa och jag citerar, "Det är ju så lätt, jag behöver inte känna någon för att veta hur den är!", sant till viss del men som sagt, inom vissa ramar. Och det blir ju så mycket lättare att lära känna personer om man redan vet hur dom är! Man vet det inte än, men man tror att man vet de, vilket gör det hela så mycket enklare.
Egentligen kan man ju ha fördomar om vem som helst så det är ju ingen som går helt säker, det är inte menat att alla människor ska älska varandra och så är det med det! För om alla skulle älska varandra skulle inte äkta kärlek sticka ut ur mängden, om jag får en flickvän tillexempel (Förlåt att jag får er att låta som objekt men jaja who cares), så tar inte jag henne för att jag älskar henne som min familj, jag tar henne för jag älskar henne som min familj, fast hon är utanför den. Om ni har frågor runt de där äre bara fråga, försökte förklara så gott de gick men ah, vem vet när man lyckas liksom.
Jag är ganska bra på att hålla mig ifrån ett ämne som jag har bestämt mig för att skriva om men de hör väl ihop litegrann, men tillbaka till det där med att gå över gränsen. Asså visst man behöver klaga på folk, det är så vi är skapta, men att försöka utrota en hel ras för vad dom tror på, det är sjukt! Och att det finns personer som fortfarande tycker att judar ska dö! Skjut rökarna i stället, dom är många fler! Och ja, en fördom jag har är om rökare, och jag tycker dom har fel i huvudet, men vad ska man göra liksom. Men! Det jag försöker säga här är bara att de borde ge sig på de som inte redan har blivit anklagade för något, är det Alis fel att han är jude? Så fan heller de är, men är det Jacobs fel att han röker? JA DET KAN DU GE DIG FAN PÅ! Men stackars Jacob föll för grupptrycket, bu hu, nä de gjorde han fan inte.
Jag har ju självklart 100000000000 fördomar om andra personer också, men rökare är värst så det hela min text försöker säga är, om ni måste skjuta, låt judarna vara och skjut rökare i stället. Tack för mig.
