Del 1 "Mörkt Rum"

 

Timbuktu ekar i hans högtalare. "Alla vill ta mig, glömma bort sina problem". Jo tänker han, ett sånt hade inte varit fel.  

- Ensam. Säger han tyst för sig själv och suckar.

Åter igen sitter han där på sitt rum, i det runda lilla kollektivet i Eskilstuna. Ensam. Vad hade gått fel den här gången? Allt hade varit bra, han hade gjort precis som han sagt till sig själv. Precis som han blivit lärd av sina vänner. "Gör saker, även fast du inte egentligen vill". Försök.

 

Försök. Han har det till och med ordet inprintat på sin hud. För hur han än ser det är vad som helst är bättre än ordet ensam. Allt är bättre än ensam, så varför har han insisterat på att vara just detta? Han har haft chanser, han bara intalar sig själv att det har han inte alls. Det har han, och han har sumpat det. Hade han bara tagit en annan väg, gjort ett annat val så hade allt varit perfekt. Men det gjorde han inte. 

 

Han förflyttar sig från det mörka hörnet han tidigare stått i fram till den svarta datorstolen och knäpper på sin laptop. Självklart måste han öppna den där jävla hemsidan. Hemsidan där alla är glada och duktiga. Hemsidan där gillningar kan rädda liv och du har chans att spionera på människor utan att lämna huset. Han rullar ner på hemsidan. Nämen titt, bilder på hans ex.. Med en annan kille- Den unge herren som har nämnt sig själv som en av hans "Bros", som han kan prata med allt om och som alltid kommer finns där. 

 

Ja, han är ju inte ensam i allafall.