Det är ganska ensamt, ganska tomt.

Jävla parfym.

Jag undrar om folk ser mig, om jag sticker ut.

När jag går på stan finns det alltid några som man kommer ihåg. Jag vill vara en sån.

Jag älskar nya människor. Att skaka hand och säga "Jocke" är nog det bästa jag vet, det spelar liksom ingen roll vem det är jag skakar hand med, så länge det är någon jag aldrig har skakat hand med innan.

Jag lyckas aldrig komma ihåg några namn, men jag tycker om det iallafall. Jag vill att folk ska veta vad jag heter.

Egoistiskt? Nä, jag vill bara att folk ska veta vem jag är.

Jag saknar det, jag saknar dig.

Jävla parfym.

Du vet vem jag är, du visste vem jag var.. Ingen har känt mig som du gjorde, ändå kände du mig inte alls.

Jävla parfym.

Mitt liv hade blivit så mycket lättare om jag satt på psykhus. Då kunde jag sitta i min cell och skriva konstiga texter på väggarna, det hade jag tyckt om.


Jävlaskitparfym.

Min blogg börjar likna Felicias.

Jävla Felicia.

Jag vill resa, överallt.
Jag vill lära mig spela gitarr.
Jag vill hoppa bungeyjump.
Jag vill betala en hora för att köra sten sax påse.
Jag vill lära mig surfa i Hawaii.
Jag vill hoppa fallskärm.
Jag vill se grand canyon.
Jag vill hjälpa någon, på riktigt.
Jag vill åka snowboard i alperna.

Jag vill..

Men när kommer jag ha tid? Hur ska jag hinna med allt jag vill göra innan jag dör om jag måste plugga tills jag blir 25 och när jag väl är 25 är det dags att skaffa jobb, flickvän och så småningom barn.

Jag vill göra allt, allt som du någonsin kan komma på, det vill jag göra. Men när?

Jag har en bild i mitt huvud.

En bild på mig själv som vuxen, gående på en strand med shorts, hawaii skjorta och ett par flippflopp tofflor i handen. Det är kväll och solen håller på att gå ned, brevid mig har jag en hund, en fin hund. 

Jag hör havets brus, några fåglar kvittra och min hunds fotsteg brevid mig. Efter ett tag sätter jag mig ned, så nära havet att mina fötter blir blöta när vågorna kommer in mot stranden. Min hund sätter sig brevid mig sen ser vi båda ut mot havet och bara.. andas.

Men när kommer jag ha tid att gå på en strand? Tänk om jag inte kommer kunna ta ledigt för att jag får ett stressigt jobb? När hade jag tänkt skaffa hund och hur i helvete hade jag tänkt ta hand om den om jag skulle ha ett jobb att sköta?

Jag tror inte att meningen med mitt liv är att sitta framför ett skrivbord från 7 på morgonen till klockan 5 på dagen, jag måste göra någoting med mitt liv. Men hur ska jag kunna göra någonting med mitt liv om jag ska har råd med typ.. mat?

Jag tänker inte fylla 35 och inse att livet i ett radhus med min fru och mina 2 barn evert och kajsa inte är det jag vill ha.

Jag tänker göra det jag vill och om jag fastnar framför ett skrivbord när jag har gått ut skolan så har jag misslyckats, misslyckas jag så skjut mig.

Om jag bara ska leva en gång så tänker jag leva rätt, på mitt sätt.