Fri.. äntligen.

På sista tiden har jag inte trott på mig själv, jag har känt att jag inte duger.

Jag har aldrig varit en sån som tycker synd om mig själv, jag har aldrig riktigt haft dåligt självförtroende för ärligt talat, jag har aldrig brytt mig och well, jag tycker att det är lite mesigt att bry sig.

Men ett tag nu har jag haft en sån där känsla att jag inte duger, att jag inte är tillräckligt bra, att jag inte ser tillräckligt bra ut. Varför har jag känt så? Ett ord, Flickor

Nu när jag tänker på det verkar det som att allt jag någonsin skriver om är hur tjejer är ytliga osv. Men en sak som jag tycker är viktigt att folk vet, jag tycker om tjejer egentligen, varför skulle jag annars klaga? Jag klagar på att tjejer är ytliga för ah, jag är väl inte tillräckligt snygg helt enkelt.

Antingen det eller för att tjejer faktiskt är lika ytliga som killar och jag har blivit irriterad på att tjejer klagar. Välj själv.

I allafall, om en tjej hade kommit fram till mig igår och sagt att jag ser ut som ett monster, vare sig det var på skämt eller inte hade jag gått in i depression. Ni kan inte förstå hur nere jag var igår, men idag är jag glad, för jag är fri.

Det värsta man kan göra är att tråna efter någon och inte veta hur saker ska bli eller vad personen vill. Det har jag gjort och det är därför jag har varit nere.

Men idag fick en vän mig att inse att allt ordnar sig, att jag ska ta det lungt, att jag ska strunta i allt och vänta på att det kommer till mig.

Det roliga var ju att hon inte sa något av det där, hon bara fick mig att inse att jag borde sluta bry mig. Så tack.


Puss